Svensk ordbok 2009, webbversion

ringa u´t verb ringde ringt, pres. ringer ring·er●ringa som tecken på att skol­lektioner är slut komm.pedag.det ringde ut och barnen samlade i­hop sina böcker○äv. ngt ut­vidgatklockorna ringde ut det gamla åretringa ut (ngt)sedan 1749Subst.:vbid1-889098utringande, vbid2-889098utringning