Svensk ordbok 2009, webbversion
ringa u´t
verb ringde ringt, pres. ringer
ring·er●ringa som tecken på att skollektioner är slut
komm.pedag.det ringde ut och barnen samlade ihop sina böcker○äv. ngt utvidgatklockorna ringde ut det gamla åretringa ut (ngt)sedan 1749Subst.:vbid1-889098utringande,
vbid2-889098utringning